the n00b schoolbus

Äntigen dykt upp lite ordentlig gameplay från Relics kommande actionrökare Space Marine som ser ut att tillfredställa den gemene sadisten ordentligt. Man intar alltså rollen som kapten Titus som råkar vara en Ultramarine Space Marine och han är, likt övriga Space Marines, ett genetiskt förbättrat bad-ass i power armour. Likheterna med Gears of War är relativt träffande men skillnaderna även markanta. Att sätta sig i skydd verkar vara en aspekt som inte följt med från Gears till Space Marine, en Space Marine tar smärtan, avancerar, skjuter och framförallt dominerar saker och ting i närstrid utan att hoppas på motorsågen som Marcus Fenix och grabbarna. Som ett Warhammer fanboi så kan jag inte annat göra än att vara helt lyrisk över spelet och hoppas det kommer leverera ordentligt. Kul att se att grönskinnen verkar få vara antagonisterna i spelet och inte som du brukar vara med Chaos eller någon annan buse i bakgrunden som ska vara det där snäppet extra onda. Men det är ju givetvis ännu osagt, Chaos eller Tyranids lurar oftast precis bakom knuten. Shit, kan knappt bärga mig. Ta en titt på det senaste materialet:

1. Bionic Commando (NES/Famicom)

Sista bossen i Bionic Commando är ingen annan än Adlof Hitler himself och kanske en av de tidigaste boss-varianterna av den tyske tyrannen. Han har allt man kan kräva av en slutboss egentligen. Han är ond, kalkylerande, självsäker (se nedan) och inte rädd att ta saker och ting i egna händer.

På den japanska utgåvan (Famicom) så ser man Hitler torna upp sig i bakgrunden med armarna utsträckta och en bister min strax under den lilla mustaschen. Den europeiska och amerikanska utgåvan såg trist nog väldigt annorlunda ut. Lustigt nog ser det ut som M.Bison har sin första screen-time på den japanska utgåvan där han (och troligen hans tvillingbror) står och skjuter kulspruta på Rad Spender som svingar frammåt med sin lilla robotarm.



När man satt stopp för Hitlers onda planer och besegrat honom så gör man det med råge. Man skjuter helt sonika huvudet av honom. Detta måste vara ett av de mest våldsamma inslag man stött på till NES/Famicom och det fördes givetvis över till remaken Bionic Commando Rearmed som svenska GRIN var med och utvecklade.



SPOILER:

2. Persona 2 (Playstation)

Inte nog med att Hitler är sista bossen i spelet och dessutom har ett slags själsligt och släktmässigt band till spelets huvudperson, han är dessutom polare med Nyarlathotep (läs Lovecraft) och svingar spjutet som man stack ihjäl Jesus med. Yikes, blir man farligare än så?




3. Wolfenstein 3D (Multi)

B.J. Blaskovic var en pionjär när det gäller att smyga in i Nazisternas högkvarter och ta sig an den cybernetiske führern. Inte nog med att den mustaschprydde diktatorn var full i cybernetiska implantat, han bar runt på två miniguns också! En episk strid följde givetvis och det kanske är den strid som Hitler kommer att bli ihågkommen för mest när det gäller att agera skurk i tv- och dataspel. Hitler dök aldrig upp mer i något Wolfenstein trots att två ytterligare spel dykt upp i serien. Blaskovic fick komma tillbaka, men Hitler hade glömts bort.

Hitlers åsikt om next-gen Wolfenstein:




4. Download 2 (PC-Engine)

Ett shoot em up där man kort och gott så lokalisera Hitlers fortfarande levande hjärna och förstöra den... innifrån! Surrealistisk och vansinnigt spel där man får en svängom med führern såväl som hans inre demoner!

5. Operation Darkness (XBOX 360)

Ett SRPG (Strategy Roleplaying Game) från Japan där man som ett allierat specialförband fullt av nekromantiker, varulvar, magiker och annat oknytt ska ta sig en Hitler och hans legioner av odöda där vampyrer som exempelvis Carmilla och Vlad Tepes håller låda.

Det var med en stark eufori som jag bar hem det svintunga paketet som innehöll min senaste konsoll och numera hjärtevän från postens utlämningsställe här i måndags. Min Pc-Engine Duo RX hade kommit, det var ett tydligt faktum när den söta reliken stod brevid min Playstation 3 och spände musklerna. Efter att ha spenderat på tok för lång tid framför den nya maskinen så hade jag hunnit testa de flesta spel jag hade införskaffat och trots att en given favorit redan var funnen i och med Dracula X Rondo of Blood så fanns det ett spel jag helt enkelt inte kunde sluta spela. Detta spel var Winds of Thunder, ett lättsamt och förlåtande shoot 'em up med brutal musik och gameplay att dö för. Satt och spelade till strax efter klockan tre på natten innan det slog mig att jag måste jobba dagen därpå och var således tvungen att, med stor sorg, dra mig tillbaka från soffan och Winds of Thunder till sovrummet. Det är sällan ett shoot 'em up fångar mitt intresse på det här sättet vilket ofta beror på att shoot 'em up i regel är pissigt svåra vilket, för min del, innebär att även om spelet är kul men jag blir skoningslöst nedskjuten gång, på gång, på gång så tröttnar jag. Winds of Thunder är lite annorlunda, man tål mer än en träff, man samlar kristaller att handla power-ups (även continues) och man är ett riktigt flygande bad-ass i element rustningar och ett redigt svärd. Spelet är riktigt snyggt också, pixelkärlek gallore och med all skit som händer på skärmen samtidigt och den där japanska hårdrocken som pumpar i högtalarna så sitter man som gjuten i spelsoffan och tar in hela härligheten. Att man får välja banor i stil med exempelvis Mega Man och välja vilken elementrustning man vill ha till varje bana (har redan hittat ett bra mönster) är ju också ett snilledrag. Har ni inte en Pc-Engine eller Sega Mega CD så har ni ändå möjligheten att ladda ned spelet till Nintendo Wii Virtual Console och tro mig, ni kommer inte att ångra er.