the n00b schoolbus

Super Meat Boy

Trots att jag är vegetarian så kan jag inte sluta att leka med det här virituella köttstycket. Storyn är inte mycket att hänga i julgrannen, du spelar ett stycke kött vars köttiga flickvän blir bortrövad av ett elakt foster. Lite småäckligt egentligen när man tänker på det. Om man bortser från den smått vulgära ytan så känns konceptet igen och kan appliceras på allt från Mario till Bubble Bobble, someone stole your girl - it's payback time! Inte Final Fight stilen dock. I Super Meat Boy är det hardcore-plattformande som gäller, ett snedsteg och du är toast vilket innebär att du får spela om banan. Känslan av frustration finns givetvis där men kicken av eufori och extrem bad-assery som uppstår när du äntligen klarar av banan du sittit och svurit över i strax över tjugo minuter så är tidigare känsla av frustration som bortblåst och du sitter och tror du är bäst i världen på det här spelet. Jag gillar den känslan. Referenser till tidigare spel avlöser varandra och referensen till Street Fighter fick mig att småfnissa för migsjälv i soffan, vissa av dem kändes som om de lades in i spelet för min skull. Super Meat Boy är tveklöst årets köttigaste nedladdningsbara skönhet.

 

Årets Bubblare:

Scott Pilgrim Vs The World: The Game

Old-school beat'em'up för upp till fyra spelare med galet bra soundtrack som tornar sig långt över källmaterialet och den nya filmen. Att spelet saknade online-multiplayer var någonting som spelet kritiserades hårt för men gjorde mig personligen inteså mycket alls då ett bra beat'em'up skall spelas med polare i soffan på plats. Bara känslan av att ha ett spel som, likt på den gamla goda tiden, tvingar dig att bjuda över någon/några för att lira tv-spel kändes underbar. Den känsla är ständigt närvarande när man spelar Scott Pilgrim Vs The World: The Game, den där känslan av att det är nyfräscht med två-dimensionela beat'em'up och chiptunes, att spela flera personer på samma soffa upp till fyra personer, att uppskatta extraliv, att se tydliga skillnader på miniboss och riktig boss. Som att träffa en gammal vän du inte riktigt visste hur mycket du saknat innan. Återigen, en känsla som inte är alltför vanlig i en fps-hungrande spelmarknad där det årliga Call of Duty släppet är höjdpunkten på året för merparten av konsumenterna och tydligen recensenterna. Jag lyfter på hatten och ångar vidare.

 

SIDENOTE: Amnesia: The Dark Descent kommer släppas retail inom kort, bör nämnas att det spelet troligen hade tagit hem GOTY för bästa nedladdningsbara spelet annars.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen "Årets spel enligt svenska spelbloggar", där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin 'Årets nedladdningsbara': Aftonstjaerna, Ariez, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Gaminggrannar, Kraid, Lunandrez, Megastorm, Munins skärvor, n00b schoolbus, Onlajn, Pixelviking, Savepunkt, Spel på allvar, Spel-Malmer, Spelgubben, Spelografi, Spelvärldspareringar, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.