the n00b schoolbus

StarCraft 2: Wings of Liberty

Hur mycket jag än ogillar StarCraft II's multiplayer där macros och snabba flinka fingrar faktiskt känns viktigare än någon strategisk tankeverksamhet så kan det omöjligen hindra mig från att fullkomligen älska singleplayer kampanjen. Välskrivet om än overly-epic manus, top-of-the-line skådespelarinsatser, vacker cg och troligen Blizzards mest träffsäkra soundtrack någonsin förenas tillsammans med en rätt öppen och väldigt varierande och njutbar kampanj och resultatet är inte någonting annat än en fullkomlig fullpoängare. Jag misstänker att om det inte var så att jag fick stryk konstant i multiplayer för att jag hellre bygger en snygg bas (ordning och reda) än att lägga på ett kol och lära mig macros så hade jag nog spelat StarCraft II för jämnan. Kanske bör jag därför vara nöjd över att jag hellre vill ha turbaserade eller squad-based strategispel så att jag hinner göra annat än sitta vid StarCraft dagarna i ända. Det duger utmärkt för mig och är en inställning jag får ha till merparten av Blizzards högt beroendeframkallande produkter (vi ska inte gå in på hur många timmar och hur sönder-raidat WoW är...) där jag i lugnt ro kan njuta av storyn och ta mig tid. Älskade upplägget av kampanjen och ser fram emot expansionerna något djuriskt. Trots att jag inte uppskattar multiplayer finns det en ordentlig skara som gör det, drygt 70 miljoner Koreaner kan väl knappast ha fel?

Årets Bubblare:

Warhammer 40.000: Dawn of War II: Chaos Rising

Warhammer 40.000: Dawn of War II fick i år sin första expansion, nämligen Chaos Rising, som tar vid strax efter slutet av första spelet. Subsector Aurelia håller sakta och säkert på att återställas till sin forna glans efter den massiva Tyranid invasionen som inträffade i första spelet. Imperiets styrkor hinner knappt återhämta sig innan en planet glider in i sectorn via en reva i warpspace. En planet som legat förlorad i the warp i hundratals år. I samband med planetens uppenbarelse i systemet så börjar de olika världarna i sektorn att rapportera angrepp från demoniska horder. Chaos Space Marines, kejsarens fallna soldater, har fått nys om planetens återinträde i sektorn och de vet vad som lurar under planetens numera frusna skal. I vanlig ordning tar man befäll över Blood Raven Space Marines som återigen måste rädda sektorn från detta nya hot. Vad som var unikt i kampanjen i Chaos Rising som inte fanns i originalet är möjligheten att se hur rena eller befläckade av ondska sina trupper är. Chaos är en lockelse som kan hugga tag i hjärtat på vilken varelse som helst, chaos viskar om styrka, rikedom, ära och allt annat som varit människans akilleshäl genom historien. I spelet visas detta i form av en mätare. Beroende på hur man beteer sig i vilka situationer så får man antingen corruption eller purification. Man kan således bli kejsarens lysande exempel på människans finaste triumf eller låta sig falla för frestelsen och bli nickedockor åt de mörka väsen som lurar inunti the warp. Beroende på var man ligger på mätaren så får man olika förmågor att använda sig samt att att spelets slut varierar kraftigt beroende på hur man ligger till på mätaren.

Förutom kampanjen så utökades multiplayer med en ny ras, Chaos (mina favoriter). Till skillnad från StarCraft II är detta ett RTS som saknar basebuilding utan det är mer fokus på att styra sina trupper, använda sig av suppresion fire, flanka, kontra pansar med anti-pansar samt givetvis att använda sina hjältars förmågor på ett bra sätt. Man samlar inga resurser heller utan man skall hålla nyckelpositioner på kartan för få resurser att ersätta sina trupper med. Hade det inte varit en expansionen hade det nog till och med plockat StarCraft 2 från tronen. De må ha betydligt mindre budget men det är ett lysande spel som vågar vara nyskapande och framförallt bär på ett saftigt nördigt kulturarv som killarna på Blizzard mer eller mindre skamlöst plagierat sen debuten av deras första RTS WarCraft.

SIDENOTE: Har ännu inte hunnit spela Civilization V och risken är att jag helt klart hade valt det till GOTY i den här kategorin om jag känner mig själv rätt.

Det här inlägget är en del av den gemensamma satsningen "Årets spel enligt svenska spelbloggar", där varje dag, fram till julafton, deltagande spelbloggar var för sig utser en vinnare i en förutbestämd kategori. Idag har följande bloggar utsett vinnaren i kategorin 'Årets strategi': Aftonstjaerna, BitGarden, Bloggonoid, EmmyZ, Familjenspel, Kraid, Lunandrez, n00b schoolbus, Pixelviking, Spel på allvar, Spelografi, Victoria Saade och Xboxflickan & Nikke.