XBLA Indie Games: Soul

Inte ägnat mycket tid åt Indie GamesXBOX Live eller MinisPSN då jag har nog med att försöka spela igenom alla andra spel som ligger och skriker efter min uppmärksamhet men igår kväll när jag kikade runt lite på LIVE i väntan på att en co-op polare skulle dyka upp så såg jag ett indie spel för ynkliga 80MSP som faktiskt såg väldigt charmigt ut. Sagt och gjort, startade nedladdning, hämtade lite läsk, klappade katten Kirby och sen blev det åka av. I Soul så spelar man helt enkelt en själ som ska försöka ta sig ut ur sin döda kropp på sjukhuset och vidare upp mot himmelriket. Spelet tar sin början i sagda sjukhus där själen man spelar precis lämnat sindöda kropp som ligger på britsen i det väldigt obehagligt mörka och förfallna sjukhuset. Spelet är extremt simpelt i sitt upplägg, man ska helt enkelt styra sin känsliga ljuskula till själ genom labyrintliknande nivåer både inuti och utanför sjukhuset. Kolliderar själen med väggar, fiender eller andra föremål så får man börja om på sagda nivå och försöka igen.

Spelet har en obehaglig atmosfär och det är tydligt att samtliga mörkrets makter är ute efter vårt kära lilla ljusboll då de ur skuggorna dyker upp enorma monster som naffsar efter själen när den susar förbi och samtidigt försöker undvika att krocka i taket, golvet samt undvika en hiss eller två som faller från ett shackt ovan. Det är ett spel för den med en god dos tålamod som är simpelt men ändå ständigt genererar den där känslan "jag försöker en gång till sen ger jag mig" trots att man aldrig ger sig, man fortsätter igen även om man misslyckats på sista fienden ett tiotal gånger. Tyvärr saknas det musik men ljuden och morrandet från monster som lurar i skuggorna är relativt obehagligt och själv sket både jag och katten nästan på oss när jag glad i hågen susade förbi med min själ på väg mot utgången och passerar en skugga av en liten flicka. Helt plötsligt dyker det upp en likblek svarthårig plågad flicka över hela skärmen som ger ifrån sig ett obehagligt skrik. Jag och katten tittar upp bakom soffan igen och undrar vad fan det var som hände. Givetvis hade jag ryckt till såpass att jag styrt upp den lilla själen rakt upp i taket och blev tvungen göra om eländet. Man kan tycka det är en cheap-shot av utvecklarna att jävlas med oss spelare men det erbjuder ett överraskningsmoment som gör att man måste vara ännu mer fokuserad om det skulle hända igen. Troligen de bästa 80MSP jag någonsin spenderat och en klart positiv överraskning.    
  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0