the n00b schoolbus

Att tvingas välja endast två spel i det guldår som var 2010 är svårt. Att välja endast två spel ur det guldår som var 2010 blir ännu svårare när det baseras på bäst och mest kreativ musik. För en person som, tro det eller ej, lyssnar uteslutande på tv-spelsdängor, chiptunes och bitpop så är det näst intill tortyr att berövas möjligheten att fylla ett inlägg med bara bra musik som presenterats via spel under året. (Note to self: Ett annat inlägg) Under året har vi bjudits på ett makalöst smörgåsbord av träffsäkra tunes och hårda riff. Allt från retrodoftande och trallvänliga bit-slingor till episka orkestrar och kastrater, som låtsassjunger på latin om hur illa ställt det är i Azeroth även denna gång, samt japansk acid-jazz med inslag av hissmusik. Allt helt klart i toppklass. Efter en del grävande bland årets releaser lyckades jag bestämma mig för två spel som jag anser förtjänar att lyftas fram lite extra.

Årets Mest Kreativa Soundtrack

Deadly Premonition / Red Seeds Profile

Det kanske kan tyckas märkligt att ett budget spel från Japan med tunga Twin Peaks vibbar, som blivit tilldelat tvivelaktiga betyg från världens spelpress, skulle ha ett bra soundtrack men saken är att Dealy Prominitions soundtrack inte bara är bra, det är helt fantastiskt vansinnigt. Musiken är ojämn, väldigt varierad och spelets samtliga låtar känns ofta malplacerade och saknar helt finess. Tidigt i spelet är det i stort sett omöjligt att höra vad karaktärerna säger vid frukostbordet för att musiken, en slinga med country gitarr och någon jävel (troligen japan) som visslar, dränker allting med sin förvånansvärda trallvänlighet och på tok för höga volym. Lika förvånande är det när ett jazz stycke dras igång med tunga inslag av saxofon och kontrabas, precis när man ska obducera ett mordoffer. Det är inte bara förvånande, det är inte bara sjukt roligt utan det är precis lika vrickat och charmigt som resten av spelet. Du slår dig för pannan i ren mystik över hur ljudproducenten kunde komma undan med detta helgerån men ändå finner du dig nynna på melodin när du väntar på att få betala för dina snabbmakaroner på ICA. Då får man ögat av sina medkonsumenter, det vill jag lova.